Mittengruppens teman år 2012 är:
Nordiskt EU-samarbete
Mittengruppen anser att ny EU-lagstiftning inte får skapa nya byråkratiska hinder mellan de nordiska länderna. Därför bör man intensifiera EU-lagstiftningssamarbetet mellan de nordiska länderna betydligt – från lagberedning till verkställande. Man bör även utveckla samarbetet mellan utskott som ansvarar för EU-ärenden i de nordiska ländernas parlament. Samtidigt måste man utveckla de nordiska ländernas förutseende EU-samarbete, med vars hjälp man inför ärenden som är viktiga för de nordiska länderna på EU:s ärendelista och söker gemensamma ståndpunkter i frågor som redan står på ärendelistan. En samnordisk strategi för EU-påverkan bör vara ett framtidsmål.
Man bör utveckla Nordiska rådets arbetssätt så att utskotten automatiskt uppmärksammar EU-lagstiftningen i sin behandling av frågor. Nordiska rådet bör utveckla sitt EU-kunnande så att det vid behov kan presentera nordiska ståndpunkter, till exempel för Europaparlamentet. Man bör utveckla samarbetet mellan Nordiska rådet och nordiska europaparlamentariker. Man bör även ta upp aktuella EU-debatter mellan ministrarna under Nordiska rådets årliga sessioner.
Östersjöns och de arktiska områdenas ställning i EU bör stärkas.
Immigration och integration
Enligt Mittengruppen bör de nordiska länderna fortsätta sin strävan efter att vara bäst på integration av immigranter såväl på EU-nivå som i världsklass. Integration bör grunda sig på att man garanterar omfattande mänskliga rättigheter för alla som av olika orsaker vistas i de nordiska länderna en längre eller kortare tid. Både nya och gamla nordbor bör ha rätt att leva enligt sin egen kultur och religion samt sina egna värden. Samtidigt har alla både rättigheter och skyldigheter som medborgare. Nordisk praxis i invandings- och integreringsfrågor bör förenhetligas.
Säkerhetspolitik
Enligt Mittengruppen bör de nordiska länderna sträva efter ett allt intensivare säkerhets- och krishanteringssamarbete – både på närområden och längre borta. Man bör fortsätta utvecklingen av Thorvald Stoltenbergs förslag från år 2009 och sträva efter ett konkret samarbete utgående från dessa. Målet bör vara en allt klarare arbetsfördelning mellan de nordiska länderna, synergieffekter och kostnadsbesparingar. Det nordiska säkerhetspolitiska samarbetet bör basera sig på en omfattande säkerhetsdefinition. Man bör även utveckla beskickningssamarbetet mellan nordiska utrikesministerier enligt Stoltenbergs rekommendationer.
